I augusti månad, under inflytande av melankolins himlakroppar Sirius och Saturnus, ger sig jaget i Saturnus ringar av på en fotvandring genom Suffolk i östra England. W.G. Sebalds sällsamma reseberättelse följer spåren av världens förfall och förstörelse, och leder ett år senare till att jagberättaren blir inlagd på sjukhuset i Norwich. Nyutgåvan introduceras av Sebaldsällskapets sekreterare Mats Almegård.

”Det stora med hans litteratur, ja själva hemligheten bakom den beslöjade lyskraften i hans motiv och gestaltning, är att han i egenskap av vandrare och iakttagare ur det dödsmärkta och höstlika inte skördar någon moralisk indignation, utan förvandlar de ensliga bilderna till en lika vemodig som suggestiv sorgesång över alltings lagbundna vittrande.” Svenska Dagbladet

”I ett snillrikt men gåtfullt mönster rör sig [Sebald] fram och tillbaka mellan essän, reseberättelsen och romanen i Ulrika Wallenströms nästan mirakulösa översättning … en skildring av världen lika hypnotiskt förstorande som i Walter Benjamins ’Passagearbete’ eller Prousts ’På Spaning efter den tid som flytt’. Det är sådana jämförelser man kan göra.” SR