”Den elegiska bilden av något kvarlämnat och förbleknat är betecknande för den tyske författaren W. G. Sebald, ja, utgör hans särmärke och ledmotiv, och inte bara det: är något av en både vildvuxen och begrundande symbol för tidens orubbliga gång från liv till död, från minne till glömska, men genom skrivprocessen också dess omärkliga återkomst från död till liv, från glömska till minne. … Så finner Sebald i jakten på de fyra männens livshistoria inte bara yttringar av fortlevnad och temperament, utan också överallt små tecken på förfall och död, i bleknade fotografier, övergivna hus, igendammade lägenheter och överbevuxna trädgårdar, som i författarens lyriska schatteringar också bär spår av oändlig skönhet.” Svenska Dagbladet