"Skrivet mot kvällen är en titel som antyder att det är sent i mitt eget liv och kanske även sent på jorden i allmänhet. Mycket i boken är ett slags förberedande avskedstagande, prosaelegier inför solnedgången, som bör läsas närmast som dikter trots sin prosodiska form. Andra stycken är mera berättande och återgår på upplevelser och reseintryck av olika slag: om man så vill fragment av en självbiografi eller punktnedslag i minnena. På samma gång har fantasins frihet bevarats och överskrider ofta den omedelbara verklighetens gränser.Efter en allt vanligare modernistisk förtunning i godtyckligt sönderhuggna rader tycks det mig angeläget att tillämpa en mera prosaliknande rytmisering som medger en djupare andning i stället för flämtningar. Vad jag främst eftersträvar är en växling eller samverkan mellan diktformens uppladdning och berättandes eller essäistikens fylligare föredrag. Det tillmötesgår mina nuvarande krav på komprimering och rörelsefrihet som tillsammans ska medge en prosans poesi. Det innebär samtidigt en komposition utan konventionell genrebegränsning där helheten växer ur sammansättningen."