"Det handlar om en slags Greatest hits med dikter och prosastycken ur livsgärningen samlade under tematiska rubriker som Ung, Stad, Landsbygd, Bibelsidor och Socialist. Det är en strålande idé att låta dikterna bli ryggraden i en självbiografi. (...) Han vill oftast bli förstådd och kunna läsas högt. Men det är i de mer stillsamma och inåtvända dikterna han verkligen lyser. Då är han den självklara syntesen av alla de modernistiska författare han läst, inklusive de inte alls särskilt lättillgängliga, och använder små medel för att skapa stora landskap, ofta vemodigt andlösa (...) hans förmåga att synliggöra och avförtrolla samhällsmekanismerna med effektiv, pedagogisk och vacker dikt är sällsam." /Jonas Thente, Dagens Nyheter

"När han i dikter och prosa skildrar politiska orättvisor eller kapitalismens förödande verkningar drar han med sig läsaren i ett slags bekymrat samförstånd: du och jag, vi har förstått hur galet detta är. Det är ingen ungdomlig revolutionsromantik han förmedlar. Bara en outtröttlig, enveten tro på att förändring är möjlig." /Annina Rabe, Aftonbladet

"... kort sagt en underbar introduktion till Greiders rika författarskap." /Rasmus Landström, Arbetarbladet

"Som i ett minnesalbum samsas här omgjorda dikter ur tidigare böcker med nyskrivet, växelvis på prosa och som radbruten poesi. (...) Så välver dikten bågar och förbindelser genom världen från det partikulära till det allmänna, överallt sökande det mest mänskliga." /Hanna Nordenhök, Göteborgs-Posten

"Här finns ballad och kortprosa om släkten, kamppoesi mot SD, hämndosande nidsting mot Lars Norén och ett avståndstagande från den yttre vänster som bryr sig mer om vem som säger något än vad som sägs (...) Här finns dikter om bortsprungna katter, småstädernas förlorade societet (!), badande barns blå läppar eller sista dag på förskolan. Här finns en begravningsdikt till en svärmor som kan få dig att gråta, men också ett rätt så muntert begravningskalas efter en far. Hos Greider hittar vi Gud i en humla och varghatare på konferens (...) Poesin är hos Greider sålunda inte överställd människan, inte upphöjd i en estetisk himmel. (...) Inte heller är poesin underställd och reducerad till det i dag allmänt förminskande epitetet brukspoesi. Den är mittemellan, någonstans i handslagets jämhöjd och ögonblick. För det är ögonblicket som är Greiders hemmaplan, stundom utsträckt till dagar eller veckor." /Daniel Sjölin, Expressen

"... i den poetiska självbiografin En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande funderar Greider på trädgårdsskötsel, uppväxten och faderskapet, liksom över kyrkans och politikens roll i samhället, skillnaden mellan stad och land och hur man bäst möter världen som poet. Det är innerligt och underhållande, poetiskt och prosaiskt om vartannat. Greider har ett hjärta som brinner starkt." /Kenneth Gysing, Femina

”En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande berättar att det går att tro på något som är större än oss själva. Det är så fint." /Ida Stiller, Norrländska Socialdemokraten