”Det som skildras är, kort sagt, det svenska klassamhället. Liksom i det fördolda har Andrzej Tichý utvecklats till en av dess mest ihärdiga tecknare. […] Det är som att han vet vilken fruktansvärt bra författare han är och att denna insikt äcklar honom, samtidigt som han inte kan låta bli att gräva djupare, driva på texten lite till. [...] Faktum är ju att prosa sällan blir mer raffinerad än så här. Inte politisk kritik heller.”

Dagens Nyheter

"Det skulle förvåna mig om inte "Renheten" så småningom placeras bland det bästa och viktigaste som gavs ut under 2020.”

Borås Tidning

”"Renheten" är en stark och litterärt utmanande bok, känslointensiv, rörig och oupphörligt fascinerande, poetisk och ömsint, till och med på sitt svarta sätt humoristisk, trots all hårdhet, djup förtvivlan, blod och skit.”

Aftonbladet

”Det tycks inte finnas något omöjligt i hans prosa. Man känner igen det finslipade och samtidigt till synes helt spontana tilltalet.”

Norra Skåne

”Hans fragmenterade, mångröstade, ibland eteriskt sönderfallande, ibland hårt konkreta, skildringar av samhället är slag underifrån. Systemkritik med de maktlösas blick på världen. […] En sorts febrig förtvivlan över denna evighetsmaskin av maktmissbruk bankar samman Andrzej Tichýs vitt skilda röster till en drabbande helhet.”

Svenska Dagbladet

"”Som han kan skriva. […] Lika skarpt som Tichý skildrar svärtan, skildrar han också en mellanmänsklig ömhet och kärlek. Och ett kraftfullt motstånd.”

Göteborgs-Posten

”När Andrzej Tichý går på djupet i ”Renheten” är han en av Sveriges bästa författare”

Helsingborgs Dagblad

”[Det var] länge sedan jag skrattade så högt och länge som vid läsningen av de tre, fyra första texterna i ”Renheten”. Det är ett förlösande skratt, eftersom känslan av obehag som föregår skrattet är så tung och molande. […] Andrzej Tichý har blivit en av svensk litteraturs mest stilsäkra dystopiker”

SR Kulturnytt

”Men trots det genomgripande mörkret är Tichý […] en underhållare. Rolig och drastisk. Smart och hård. Utan att någonsin låta sin tragedi bli komisk. Det är stilen, kasten mellan elegant romanprosa och talspråk, som får stycken i de korta berättelserna att blänka till av något muntert, skrattet som kommer när man stirrar ner i avgrunden och märker att den stirrar tillbaka. […] Referenserna är breda, går från Nas till Borges och Lispector, men jag tänker framför allt på David Foster Wallace, böcker som ”Oblivion” och ”Brief interviews with hideous men”. Inte på de mest extrema experimenten, men på vigheten, förmågan att våldsamt bända fram något alldeles nytt ur den gamla novellformen. Och precis som Wallace pekar han med hela handen mot de frätande sociala krafter som gör människor vanmäktiga, desperata, förlorade i rostande liv som det aldrig blir mycket med.”

Expressen

” Hos Andrzej Tichý finns samma lekfullhet, ja, humor, faktiskt, som hos Queneau - i de svindlande skiftena mellan tid och rum. I den brutala berättelsen "Styrka och helhet" får vi till exempel möta en mördare som berättar om sitt dåd ur offrets perspektiv. Jag kommer också ibland att tänka på Jorge Luis Borges när jag läser Andrzej Tichý. Hos Borges får man förvisso leta förgäves efter en social dimension, men hans labyrintiska briljans i språk och form har även Andrzej Tichý.”

Smålandsposten