Amiral Arvid Lindman var en legendarisk högerledare, som i början av 1900-talet räddade sitt parti från att utplånas av den tidens vänster, liberalerna och socialdemokraterna. Han var statsminister åren 1906–1911 och 1928–1930. Med sin rösträttsreform, som gick tvärs emot högerns ideologi, gav Lindman svensk politik en annan inriktning än den vänstern drömde om. Samarbete, moderation och bevarad monarki hette ledstjärnorna, inte strid och majoritetsdemokrati. Som person utmärktes Lindman av kylig realism, social kompetens, humor och en dräpande replikkonst som gjorde honom till en uppskattad talare.

Mot slutet av sin levnad kände Lindman politisk vantrivsel. Socialdemo kratisk planhushållning, ombudsmannavälde och den framväxande nazismen hotade enligt amiralen det han satte främst: den personliga friheten.