En av kärnpunkterna i Lars Gyllenstens författarskap är motviljan och polemiken mot det definitiva. Hans romaner och noveller är snillrika uppgörelser med olika livshållningar, som han prövar, underminerar och genomlyser med raffinerad ironi.

Samma strävan efter oberoende gentemot dogmatiska livsåskådningar och bekännelser, en oförbindlighet inför de tvärsäkra eller alltför utspekulerade livsalternativ som erbjuds den moderna människan kännetecknar hans uppsatser i ”Nihilistiskt credo”.

Han diskuterar den fortgående dialogen mellan form och provokation, frihet och dogm, i sitt eget författarskap, och fördjupar bilden i mötet med en annan ironisk moralist, Sören Kierkegaard. Men han konfronterar också sin individualism med den politiska verkligheten omkring oss i angelägna uppsatser om minoritetens frestelser, ideologiernas sammanbrott och den enskildes vanmakt inför historiens grymheter eller dåtidens kärnvapenhot.

Lars Gyllenstens nihilism rymmer en kompromisslös frihetsvilja, ett patos för den enskilda människan som gjorde hans insats i svensk kulturdebatt till en av de väsentligaste och mest aktuella.