”… studsandet mellan fars och tragedi gör Bormann i Bromma till en påtagligt stimulerande läsupplevelse. […] Det hade varit trist att inte få läsa de här novellerna.”
Per Svensson, Dagens Nyheter

”Noveller måste skeva lite grann för att vara riktigt bra. Och de ska skruvas in långsamt i läsaren, inte spikas med ett slag. Hans Gunnarsson kan konsten.”
Dala-Demokraten

”Hans Gunnarsson innehar idag, tillsammans med Åke Smedberg, spetskompetensen bland svenska novellister. Med Bormann i Bromma befäster han den ställningen. Hans humor, allestädes närvarande, är kolsvart som natten, hans språk är lika vasst som vardagligt och det han skriver klöser mot den hjärtlöshet, flathet och dumhet som gett oss den värld vi har.”
Inger Dahlman, Västerbottens-Kuriren

”Gunnarsson har genom sitt omfattande författarskap mycket konsekvent mutat in en helt egen litterär terräng. En kartläggning av till synes ointressanta anonyma människor boende på vischan eller i ointressanta villa- och radhusområden. I spillrorna av folkhemmet undersöker han nitiskt såväl dess vinnare som förlorare, särskilt de sistnämnda. En av huvudpoängerna med alla hans berättelser är kanske just att underminera sådana gränser: mellan lyckade och misslyckade, normala och onormala, sympatiska och outhärdliga. […] Om det över huvud taget går att tänka sig en mix av svensk pilsnerfilm och Samuel Beckett, så kommer Hans Gunnarssons säregna litterära landskap mycket nära. Man fnissar ofta, gapskrattar ibland, men under ytan finns i hans böcker också ett stort vemod. Hur egendomliga människorna han skildrar än är så förfaller det aldrig till en freak show. Tvärtom präglas blicken av omtanke och ömhet. Det är mycket starkt gjort.
Magnus Persson, Svenska Dagbladet

”Dessa burleskt smarta noveller skulle dock inte vara så drabbande om de inte också bars fram av den samtidigt förlåtande och skoningslöst avklädande kärlek till det futtigt levda livet som i mångt och mycket är författarskapets kännemärke … infernaliskt begåvad som det är på att mejsla fram de dystraste och dråpligaste av svenska samtidsvärldar.”
Hanna Nordenhök, Expressen

”Gunnarsson är tillbaka i sitt lätt tillskruvade novelland. Hans stil är egen och bekant. […] Människans vackra lust att skapa historier och mysterier - hur ofta kan inte dessa hamna snett när de får spinna iväg och bli ’verklighet’? Så, när blir en bra historia lögn? Det kanske just en god författare utforskar bäst. Hans Gunnarsson gör det.”
Henric Tiselius, Borås Tidning

”Hans Gunnarsson har en välutvecklad känsla för kollektivets dragningskraft, lockelsen i att ingå i ett ’vi’ och tryggheten att omslutas av en grupp där konsensus instinktivt och sekundsnabbt kalibreras. Litteraturen har det senaste decenniet dominerats av autofiktionens tydliga ’jag’ och även i romaner som inte kan kallas autofiktiva har individen varit dominant. Att då läsa texter där gruppen istället står i centrum har en lockande fräschör.”

Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad

”Han är en underhållande författare. Rolig utan att vara det minsta gladlynt. Människor som kastar sig mot en mer eller mindre säker död från balkonger är stapelvara. Gunnarsson vrider vardagsrealism till galenskap med ett litet otäckt snäpp. […] Ändå är det något läskigt aktuellt över de gubbgäng, golfgäng, granngäng och kvarterspatruller som förekommer - kamratliga grupperingar där den enskilda individen slipper undan ansvar lika bekvämt som i webbmobbar och anonyma hatinlägg. Författarens lekfulla sätt att skruva normaliteten till max passar sig i det korta formatet. Bormann i Bromma kan sammanfattas som retsamt utmanande läsning. Saken skulle också kunna uttryckas som så här: att samtiden kommer de Gunnarsson-typiska skildringarna av mänsklig ynkedom till mötes.”

Bodil Juggas, Dala-Demokraten