”Holmstrand ansluter stundtals till ett slags urtradition i svensk poesi, där Fröding, Boye och Gullberg dansar hand i hand i allvarsamma lekar, där rytm, rim och mjuka assonanser formar ett samspel som tröstar och vaggar till ro. Just de dikter där ordrikedomen och associationsbanorna inte är som slingrigast, där orden vilar i en klarhet likt inramade små akvareller, utmärker sig som diktsamlingens största läsupplevelser.” /Anna Blennow, Sydsvenskan

”Det är lätt att tro att rimmad dikt ska vara sträng och ren, klassicistisk och högdragen, men Holmstrand ansluter sig till en rimrörelse som är vildvuxen och bångstyrig, odygdig och sprudlande. Ett sådant förhållningssätt till de bondage-liknande bundna formerna är släkt med till exempel Malte Perssons leksperiment och Isabella Nilssons nonsenspoesi, men Holmstrand är än mer oberäknelig och ohämmat uppknäppt. Man vet aldrig riktigt var man har hens dikt, på gott och ont, och än mindre någon aning om vart den är på väg.” /Sebastian Lönnlöv, Svenska Dagbladet

”Dikterna lyckas vara sällsport konsekventa, samtidigt som de hela tiden undflyr kategorisering. Trots att detaljerna spretar åt så många håll blir helheten sammanhållen. Just när det riskerar att bli förutsägbart eller tillrättalagt bryts allt av en nyfunnen form. Denna oberäkneliga poet blir aldrig tråkig, när han visar hur den igenkända världen utsätts för en förskjutning. Då kan ett stilla jubel skönjas, eller bara något så otidsenligt som ren och skär optimism.” /Björn Kohlström, bernur