Agnes Lidbeck om Fotografens skugga

Agnes Lidbeck, författaren till romaner som Finna sig, Gå förlorad och All min kärlek, är nu aktuell med Fotografens skugga, hennes första roman på Albert Bonniers Förlag. Här berättar hon om arbetet med romanen och tankarna bakom berättelsen.

Vad var det som väckte idén till den här berättelsen?

– Egentligen började Fotografens skugga när jag satt jag i en släktings kök, strax innan hon gick bort. Hon nämnde ett namn jag aldrig hört förut, och på hennes röst lät det som en självklarhet. Ett mansnamn, och hon log på ett sätt jag inte kommer att glömma.

Hon var över nittio år vid det laget men hade aldrig berättat för vare sig barn eller barnbarn om sin verkliga ungdom, bara gett de redigerade bitarna.

Jag fascinerades av den där glimten, där en person som inte fanns med på några bilder ändå var helt klart levande för henne. Det blev så tydligt, hur mycket av våra liv som ses i helt fel belysning, i fel kontext. Hur det jag sett som frustrerande konventionellt, hos just henne, kan ha varit en överlevnadsmekanism. Och framförallt började jag tänka på hur sådan där tyst sammanbiten överlevnad lägger sig som distans mellan människor. Hur isolerade vi blir av att aldrig visa oss.

Från den scenen löpte trådarna vidare: ensamhet och livsvillkor, längtan efter att komma närmare och längtan bort, Stockholm såklart och hur staden förändrats, min egen familj, syskonen, och andras familjer, såren andra berättar om efter ett glas eller två, min pappas gamla släktbilder och mina misslyckade kärleksrelationer, min egen tystnad inför mina barn, en viss specifik låda som jag borde tagit bättre hand om, hur stum man kan bli av att inte vilja såra, hur man håller människor ifrån sig, vad man ger upp för att få ta plats, längtan till konsten och hur ont det gör att vara ärlig som konstnär, tindermännen, hjälplösheten, tindermännen igen, hur rädda de kan se ut ibland, på ögonen. Och deras döttrar.

Sammantaget? En bok om att vilja vara nära, och vilja skydda sig, vilja vara Sig Själv, med stora bokstäver, och samtidigt … saknaden det leder till.

Hur växte kvinnorna i berättelsen fram för dig?

– Bibs och Eva – men också de andra kvinnorna i boken – har varit så roliga att jobba med. Det har handlat om att se dem som individer, men att samtidigt ta deras konkreta villkor på allvar. Inte för att säga att ALLT i livet är ekonomi och politik, men om man tänker sig tillbaka till en tid där kvinnors försörjning kunde vara fråga om att hålla god min … inte ifrågasätta … inte ens det som kanske gjorde ont på riktigt? Och sedan tänker på den moderna soft-girls-trenden, hur unga längtar tillbaka till ett gammalt ideal som de omöjligt kan förstå hur jävligt det var att leva upp till?              

Bibs och Eva säger nog det jag vill säga till mina ungar, syskonbarn, väninnornas döttrar: be careful what you wish for. En viss sorts undergivenhet är inte värd hur många sovmorgnar du än får.

Sedan är det nog så att det roligaste nästan har varit att försöka tänka mig in i hur en man, Filip, som berättar historien, ser på kvinnorna omkring sig. Vad som skrämmer honom med kvinnor, vad han längtar efter, slänger bort. På ett sätt är Fotografens skugga nog som ett brev från mig till alla ensamma män jag träffat, som försöker säga till dem att vi inte är riktigt så farliga som de tror. Och inte heller så sköra. Men kanske lite, lite arga ...

Hur personlig var den här romanen för dig att skriva?

– Boken är ju djupt personlig i det att den också handlar om att vara kvinna och konstnär, att vara kvinna och kluven till sitt föräldraskap, till sin sexualitet, att vara kvinna och fast i en tystnad. Det finns mycket av mig själv i vissa stycken, särskilt självkritiska stycken, även om det kanske inte är de delar av texten man kan tro. Sen har jag också tittat en del på visst material som kommer ur min släkt, och förhållit mig till det som till annat historiskt material. Det har känts fint att hantera den där hemliga lådan jag själv haft, men respektfullt och omvandlat, i romanform. Det finns en scen av djup förlåtelse mellan generationerna i boken, och den kan jag känna hela vägen in i kroppen, efter att ha skrivit klart romanen.

Hur upplever du att Fotografens skugga skiljer sig från dina tidigare romaner?

– En skillnad mellan Fotografens skugga och mina tidigare romaner är att jag har velat ta gestalternas känslor på verkligt allvar. Tidigare har jag ofta haft en lite cynisk eller distanserad blick, men här har jag faktiskt försökt låta empatin få mer utrymme. Jag tror det leder till en varmare text, även om jag försöker att hålla stringensen i språket. Bara för att folk känner behöver man ju inte lassa på med adjektiv i onödan. Kanske beror den lite snällare blicken på att kvinnorna i boken redan behöver stå ut med så mycket, att jag inte vill titta alltför kallt på dem. Och faktiskt det samma med männen. Det finns en röd tråd av manlig ensamhet som jag känner djupt deltagande inför, på samma sätt som det finns kvinnlig utsatthet. Jag hoppas den viljan att förstå bägge kan gå igenom i texten, även om det, såklart, är viktigt att se folk i vitögat när man skriver. Och som titeln anger – Fotografens skugga – det behövs ju också ljus, för att skuggorna ska bli tydligare.

Vad var mest utmanande i arbetet med romanen?

– Det mest utmanande var att stanna kvar i vissa scener som gjorde mig mycket ont att skriva, istället för att göra något mer skissartat och låta mig själv komma undan. Här finns ställen där jag varit tvungen att dröja mig kvar i scenen, fast jag bara skulle vilja blunda, både för mig själv och andra. Framförallt inför mig själv.

Sagt om Fotografens skugga

"Berörande roman om ärvda familjesår och gränsen mellan att fly och att slå sig fri. ... Agnes Lidbecks starkaste sedan debuten." Dagens Nyheter, Jenny Lindh

"Starkt, gripande om livsval, ensamhet och priset för att välja ett liv i frihet!"
Betyg 5, Femina

"Det handlar om hur en destruktiv mansroll går i arv. ... Fotografens skugga är en bildrik gobeläng ... en skicklig berättare med ett skarpt öga för familjedynamik."
Kulturnytt, SR

Om Agnes Lidbeck

Agnes Lidbeck, född 1981,  är författare,  poet och skribent. Hon romandebuterade 2017 med Finna sig, som tilldelades Borås Tidnings debutantpris. Med flera kritikerhyllade romaner har Agnes Lidbeck etablerat sig som en av våra mest älskade författare.

Fotografens skugga

Fotografens skugga

Agnes Lidbeck