Svensk poesi i ny utgåva – redaktörerna om dikterna som formar oss

"Varje dikt förändrar." Så säger redaktören Niklas Schiöler om mötet med poesin. Nu är han och Daniel Möller aktuella med en reviderad utgåva av Svensk poesi, där nya poeter och dikter har tillkommit samtidigt som urvalet har setts över. I intervjun berättar de om arbetet bakom den uppdaterade antologin och delar med sig av de dikter och poeter som gjort starkast avtryck på dem själva.

Hallå där Daniel Möller och Niklas Schiöler! För tio år sedan var ni redaktörer för den stora antologin Svensk poesi när den kom ut och nu tio år senare står ni bakom arbetet med en ny utgåva av boken.

Vad var det första ni ville förändra när arbetet med den nya upplagan började?

Det har gått tio år sedan första Svensk poesi kom och det är naturligt att nya poeter tillförs.

Hur mycket har boken "Svensk poesi" förändrats sedan 2016?

Yngre poeter har etablerat sig, företrädesvis kvinnor. Men även äldre poeter har kommit in i antologin och enskilda dikter i flera författarskap har ersatts av nyare. Därmed är Svensk poesi avsevärt förändrad.

Vilka luckor upptäckte ni när ni såg på den tidigare utgåvan med dagens blick?

Luckor finns alltid, men vi var nöjda med urvalet då och än mer nu. Den från tillkomsten sjungna lyriken behövde vi fylla på.

Vilken ny poet kändes mest självklar att ta in?

Niklas: Marie Tonkin.

Daniel: Isabella Nilsson.

Vilken dikt har följt dig längst genom livet?

Niklas: Många. Dikter av Bellman och Fröding. Södergrans Min framtid blev omgående viktig i tonåren och har till skillnad från många andra ungdomsförälskelser aldrig dött.

Daniel: Jag måste säga fyra: Stagnelius Till Förruttnelsen, Ekelöfs Absentia animi, Lindegrens De fem sinnenas dans (nytt tillskott i 2026 års utgåva) och Södergrans Ingenting. Och naturligtvis hela Bellmans produktion.

Vilken dikt återvänder du till när du behöver tröst?

Niklas: Frödings ”Ur Anabasis”. Men dikters oroande krafter är starkare än poesi som snuttefilt.

Daniel: Jag får här nämna tre: Södergrans Ingenting, Ekelöfs titellösa När man kommit så långt som jag i meningslöshet och Dagermans Höst (ny i 2026 års utgåva). Man får ha ett hjärta av sten om man inte berörs på djupet av dessa texter.

Vilken poet önskar du att fler upptäckte?

Niklas: Åsa Nelvin – mörk och egenartad, en poetisk knytnäve i solarplexus. Strindberg – före sin tid och i bästa bemärkelse poetiskt galen. För den ovane poesiläsaren finns hur mycket som helst!

Daniel: Barockskalden Olof Wexionius i vars poesi samtliga reglage, såväl innehållsliga som formmässiga, är på max. Brynolph Hallborg, en oöverträffad mästare i stenstil och den poetiska smädeskonsten.

Har arbetet förändrat er syn på svensk poesi?

Niklas: Varje dikt förändrar, ibland starkt, ibland mindre, men mötet bör man ta på allvar, även med undermålig dikt.

Daniel: Den framstår efter arbetet med antologin som ännu rikare. De medeltida balladerna till exempel är enastående, inte minst de naturmytiska. Vilken enorm källa till glädje, skönhet och förundran!