Lucy Steeds: "Jag älskar katastrofala middagar i litteraturen"

Lucy Steeds debut Konstnären har snabbt gjort avtryck på den internationella litteraturscenen. Romanen har nominerats till Women’s Prize for Fiction och tilldelats både Waterstones Debut Fiction Prize och Waterstones Book of the Year. Själv beskriver hon mottagandet som både hedrande och överväldigande – särskilt eftersom boken skrevs i stillsam ensamhet, ofta nattetid.

Här berättar Lucy om arbetet bakom boken och om de teman som präglar berättelsen – begär, frigörelse och konstnärskap.

Din debutroman "Konstnären" vann Waterstones Debut Fiction Prize och utsågs till Waterstones Book of the Year, och den har även nominerats till Women’s Prize for Fiction. Hur har det känts att få ett sådant mottagande?

Det är en enorm ära, och stundtals ganska överväldigande, att denna lilla bok som jag skrev i min ensamhet, oftast i mörkret och stillheten mitt i natten, har blivit mottagen med så mycket värme och engagemang. Det är mer än jag någonsin hade kunnat hoppas på.

"Konstnären" följer en ung journalist som anländer till ett hus i Provence, där en hyllad konstnär har dragit sig undan världen tillsammans med sin gåtfulla systerdotter. Vad fick dig att vilja skriva om konst och skapandeprocessen?

Jag har ägnat mycket tid åt att studera målningar på museer, vilka ofta åtföljs av en liten skylt på väggen med konstnärens namn. Ju längre jag betraktade dessa målningar, desto mer ville jag se vad som fanns bakom det där namnet. Vem var personen som rengjorde penslarna? Vem preparerade duken? Vem gick till marknaden och köpte maten till stillebenet? Vem arrangerade frukten i en skål? Jag började fundera på de liv som existerar runt den som skapar en målning. Vilka är det vi inte ser?

"Konstnären" har fått strålande recensioner, och många lyfter fram dess levande, nästan måleriska språk. Finns det en scen som du särskilt bär med dig?

En av de scener jag tyckte mest om att skriva var den stora middagen. Jag älskar katastrofala middagar i litteraturen! Den scenen var särskilt katarsisk eftersom den tillförde så mycket energi. Den första delen av romanen är nästan klaustrofobisk, med de tre huvudpersonerna som cirklar runt varandra i det ensligt belägna huset. Allt är mycket stilla. Mycket exakt. När jag introducerade de nya karaktärerna, som inte följer husets regler, var det som att injicera kaos i en stillastående och stel atmosfär. Det var också intressant att pröva andra litterära grepp: jag hade vant mig vid att skriva scener med en, två eller tre personer, så att plötsligt hantera sju personer (och en hund) var en rolig utmaning. Scenen är härligt dynamisk och högljudd. Dessutom tyckte jag mycket om att skriva den lilla vändningen i slutet av kapitlet.

Av de tre huvudkaraktärerna – den taktfulle Joseph, den narcissistiske Tartuffe och den hemlighetsfulla Ettie – vem känner du dig mest lik?

Folk antar alltid att jag är mest lik Ettie! Och det är jag, men jag känner också igen mig i alla tre. Jag delar Josephs nyfikenhet och hans öppna optimism. Jag delar Etties tysta iakttagande och hennes förmåga att bevara hemligheter och skapa en privat värld i mörkret. Men jag har också några av Tartuffes mer subtila drag. Jag behöver tystnad för att arbeta och kan bli besatt av mitt skapande. Som tur är slutar likheterna där.

Om du måste beskriva "Konstnären" med tre ord, vilka skulle det vara?

Sensuell, fängslande, hemlighetsfull.

Vilka författare har påverkat dig? Finns det några du gärna skulle bli jämförd med – eller böcker du hoppas att "Konstnären" kan få stå bredvid?

Det finns många, men de jag ständigt återvänder till är Donna Tartt, för detaljrikedomen i hennes språk, James Baldwin, för skärpan och precisionen i hans prosa, E. M. Forster, för hans känslighet i gestaltningen av karaktärerna, och John Donne för hans lekfulla språk. Poesi är väldigt viktig för mitt skrivande. Att lyssna efter rytmen och de ljudmässiga mönstren i dikter hjälper mig framåt i skrivandet.

Konstnären är översatt till svenska av Anna Strandberg och finns även som ljudbok inläst av Livia Millhagen.

Vad arbetar du med härnäst – skriver du på en ny roman?

Jag arbetar just nu på en ny roman, vilket innebär att jag är tillbaka i den stilla ensamheten under de sena nattimmarna.

Snabba fakta om Lucy Steeds

Född i: London

Bor i: Amsterdam

Familj: Utspridd över Europa

En författare du alltid återvänder till: Hilary Mantel. Det finns ingen annan som behärskar både det stora och det lilla i skrivandet på samma sätt. Hennes meningar är intrikat utformade och hennes berättelser rika och svepande.

En bok som stannat kvar hos dig: John Donnes samlade dikter. Jag läste dem när jag var sexton och de är numera en del av hur min hjärna fungerar.

Nästa läsning: De små tingens gud av Arundhati Roy.

Beskriv dig själv med tre ord: Nyfiken, eftertänksam, hängiven.

En dold talang: Ett ovanligt gott minne.

Motto: Nosce te ipsum.

Konstnären

Konstnären

Lucy Steeds