”Allting är mycket kammarspelsaktigt klaustrofobiskt och tätt sammanskrivet. När romanen Norfolk Falls är över återstår många frågor som bara läsaren kan försöka svara på. Och så ska det förstås vara i en bra roman. (...) Det svindlar och kraschar. Men samtidigt är det en viktig del av det övertygande i Carina Rydbergs nya, utsökt pastischlika roman. (...) Norfolk Falls är en, tack och lov, gåtfull roman som handlar om det bagage vi bär på och om skiten ingen av oss är skapt att kunna undvika, eller fly ifrån – oavsett hur långt utåt kusten vi hemsöker oss.” /Jonas Thente, Dagens Nyheter

”Vi som för drygt 30 år sedan älskade hennes skräckberättelser Osalig ande och Nattens amnesti blir rikligt belönade, för det här är en återkomst i gammalt gott slag. Det är en roman att låta sig uppslukas av. Rydberg har en besvarad kärlek till den gotiska 1700-talsromanen. Miljöskildringen är ypperlig, med gåtfulla och hemlighetsfulla inslag som avlöser varandra. (...) Jag läser den här romanen med den typen av skräckblandad förtjusning som endast riktigt goda skräckromaner kan skänka. Det är också en njutning att befinna sig i en så definierat fiktiv värld, som leker vågspel med de olika berättelseplanerna, precis som i de bästa gotiska romanerna. (...) en svindlande roman, som lyckas alstra liknande känslor som Hitchcocks filmer kunde göra – det slår mig att Rydberg är gammal filmvetare. Hennes roman ställer mig som läsare inför ett dilemma av delikat slag. Jag vill läsa vidare hela tiden, ivrig för att ta reda på hur Irenes predikament ska lösas, och samtidigt vill jag inte att romanen ska ta slut.” /Björn Kohlström, Jönköpings-Posten

”... en nervrysare, som bara kommer att skruvas åt mer och mer. (...) i Norfolk Falls har hon verkligen vässat skräckklorna. Hela tiden har Carina Rydberg frågan om klass i blickfånget och här är hon djävulskt skarp. (...) kan inte sluta läsa (...) Norfolk Falls är frånstötande och på samma gång förhäxande.” /Ann Lingebrandt, Kulturnytt, Sveriges Radio

”Hennes krassa blick för det sociala spelet finns kvar, en skoningslös förmåga att skildra rötan bakom de fina fasader som vi visar upp. (...) Det finns en hel del Stefan Zweig i Norfolk Falls. Som att berättelsen är full med andra berättelser, inte bara romanen som Irene får i uppdrag att läsa utan även de andra gästernas detaljerade redogörelser för vedervärdiga episoder ur sina liv. Berättelserna som ligger i lager över varandra bidrar till känslan av en stiliserad, ond saga. (...) Den nya, sagoaktiga tonen adderar också en spännande dimension till författarskapet utan att det mister de styrkor som gjort att jag har följt Carina Rydberg ända sedan tonåren.” /Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad

”Det är befriande att läsa en helt fiktiv roman utan sensmoral.” /Viktoria Jäderling, Aftonbladet

”Carina Rydberg har skrivit en mörk historia, om vad människor kan göra med varandra drivna av både lust, list och girighet.” /Kenth Jönsson, Ölandsbladet

”... en uppslukande historisk roman om den unga och föräldralösa Irene Bear, fattig och en solitär i världen. (...) Naturen inramar handlingen med sin skönhet, samtidigt som den ruvar på mörka faror. Precis som bokens karaktärer, där det är omöjligt att veta vad som döljer sig under ytan.” /Cecilia Gustavsson, Allers