Bengt Emil Johnsons diktsamlingar har med åren fått en ovanligt bredd. Han är känd som naturlyriker, men rör sig egentligen hela tiden kring elementära existentiella frågor. Han kan prata fram sina dikter, men han kan också stränga dem hårt. Hans författarskap har starka rötter i barndomens Saxdalen, men befinner sig samtidigt i hög grad i samspråk med andra författare och musiker. I sin nya diktsamling I grannskapet, understryker han denna mångsidighet med en karaktäristisk undertitel: "Kulturlyrik, memoarer och motstycken".   I Bengt Emil Johnsons nya diktsamling finns alltså åtskilligt: en septemberdikt från 1959, Werner Aspenström (en av hans favoritförfattare), en paketcykel med JOHNSONS på ramen, Mäster Taube, bastardnäktergalar i Vasskärret och så en visa som säger en hel del om vad som pågår i dikterna:

Låtsas gå i glömska hela vägen,glömsk av vad som hände förr i världen.Låtsas gå som inget hade hänt.Låtsas som om livet vore känt
Som att veta vart man styrde sina steg.Låtsas som man aldrig själv blev styrd.Sjunga som man aldrig förut sjöng.Låtsas som man levde i sin dröm.
Låtsas som om drömmen inte fanns.Tänka att man var nån annan stans.Låtsas vara där man inte var.Låtsas vara –      kvar.