Per Wästberg

Per Wästberg föddes i Stockholm 1933. Bachelor of Arts i Harvard och fil lic i Uppsala 1962. 1953 blev han kulturskribent i Dagens Nyheter och senare chefredaktör 1976-82. Ordförande i internationella PEN 1979-86. Grundare av svenska Amnesty 1963. Vice ordförande i Stockholms skönhetsråd sedan 1984. Ledamot i Svenska Akademien 1997 på stol nr 12.

Per Wästberg debuterade som 15-åring med novellsamlingen Pojke med såpbubblor (1949) och hade då skrivit i sex år, bland annat i Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Genombrottet kom med Halva kungariket (1955), en romantiskt ironisk pikaresk om två unga älskande på upptäcktsfärd i Stockholm med omgivning. Några år senare kom Arvtagaren (1958) som skildrar en oskyldig ung svensk i efterkrigstidens skövlade Tyskland.

Mötet med förtryck och rasism dokumenteras i Förbjudet område (1960) och På svarta listan (1960). Dagbok, porträtt och politisk analys blandas för att åskådliggöra chocken då en neutral svensk möter apartheids vardag. Böckerna blev omdebatterade långt utanför Norden och fick betydelse för det svenska engagemanget för södra Afrika. Afrika blev en vändpunkt. Per Wästberg framträdde som opinionsbildare, utredare, insamlare av pengar och hemlig kurir. När han 1968, efter två diktsamlingar och böcker om afrikansk politik och litteratur, återvände till romanen, var det med en trilogi om kärlek i 60-talets Stockholm. Vattenslottet (1968), Luftburen (1969) och Jordmånen (1972) kom att läsas och diskuteras som generationsdokument kring olika typer av samlevnad.

En kvartett romaner handlar om diplomaten Johan Fredrik Victorin, Afrikaresenären Wilhelm Knutson och stadsarkitekten Ellen Mörk. Miljön är Stockholm eller Kamerun. Eldens skugga (1986), Bergets källa (1987), Ljusets hjärta (1991) och Vindens låga (1993) utforskar den sinnliga erfarenhetens nyanser, kärlekens stadier av hängivelse, klarsyn, beständig upptäckt. Romanerna bör läsas som symboliska prosapoem. Hos gestalterna finns en kluvenhet mellan äventyr och borgerlighet, ovisshet och lagbundenhet, diplomatins klokskap och passionens besatthet.

1996 kom Ung mans dagbok, vilket är Per Wästbergs autentiska dagbok från 12-16 års ålder och som senare följdes upp 1997 med fortsättningen Ung författares dagbok från 17-20 års ålder. 2006 utkom han med första delen av sina memoarer, De hemliga rummen, vilket året därpå efterföljdes av Vägarna till Afrika (2007). Den tredje delen heter Hemma i världen (2010) och den fjärde Ute i livet (2012). Erik och Margot. En kärlekshistoria (2014) handlar om hur hans far och hans moster varit ett älskande par under hela hans barndom och uppväxt.

Den biografiska romanen Anders Sparrmans resa (2008) handlar om Linné-lärjungen Anders Sparrmans liv och forskning. Inom ramen för stads- och landskapsmonografin, däribland Östermalm (1962) och Sommaröarna (1973), har Per Wästberg fogat samman reportage, självbiografi och historia.

Därtill har han odlat kortprosan, fragmentet, aforismen: Obestämda artiklar (1982), En avlägsen likhet (1983), Frusna tillgångar (1990). Pär Wästbergs Stockholm kom 2015 och var en samling av hans mest klassiska Stockholmsskildringar. 2013 utkom biografin Gustaf Adolf Lysholm. Diktare, drömmare, servitör och 2015 en bok med hågkomster och tankar om liv och litteratur kallad Mellanblad. Det gula pensionatet (2016) var hans första roman på åtta år, en gäckande svart humoresk, tillika samhällssatir.

Per Wästberg har skrivit i en mängd genrer. Trots vitt skilda motiv löper gemensamma trådar; kärleken – människan – friheten; eller i politiska termer: människans rättigheter. Hans gestalter söker urskilja de livsavgörande impulserna, tillvarons glödpunkter. Per Wästbergs poesi har utgetts i separata volymer på engelska, tyska, spanska, ryska, slovakiska. Hans Luftburen-trilogi finns på sex språk. The Journey of Anders Sparrman utkom på engelska 2010.

Per Wästberg Foto: Caroline Andersson

Per Wästberg

Per Wästberg föddes i Stockholm 1933. Bachelor of Arts i Harvard och fil lic i Uppsala 1962. 1953 blev han kulturskribent i Dagens Nyheter och senare chefredaktör 1976-82. Ordförande i internationella PEN 1979-86. Grundare av svenska Amnesty 1963. Vice ordförande i Stockholms skönhetsråd sedan 1984. Ledamot i Svenska Akademien 1997 på stol nr 12.

Per Wästberg debuterade som 15-åring med novellsamlingen Pojke med såpbubblor (1949) och hade då skrivit i sex år, bland annat i Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Genombrottet kom med Halva kungariket (1955), en romantiskt ironisk pikaresk om två unga älskande på upptäcktsfärd i Stockholm med omgivning. Några år senare kom Arvtagaren (1958) som skildrar en oskyldig ung svensk i efterkrigstidens skövlade Tyskland.

Mötet med förtryck och rasism dokumenteras i Förbjudet område (1960) och På svarta listan (1960). Dagbok, porträtt och politisk analys blandas för att åskådliggöra chocken då en neutral svensk möter apartheids vardag. Böckerna blev omdebatterade långt utanför Norden och fick betydelse för det svenska engagemanget för södra Afrika. Afrika blev en vändpunkt. Per Wästberg framträdde som opinionsbildare, utredare, insamlare av pengar och hemlig kurir. När han 1968, efter två diktsamlingar och böcker om afrikansk politik och litteratur, återvände till romanen, var det med en trilogi om kärlek i 60-talets Stockholm. Vattenslottet (1968), Luftburen (1969) och Jordmånen (1972) kom att läsas och diskuteras som generationsdokument kring olika typer av samlevnad.

En kvartett romaner handlar om diplomaten Johan Fredrik Victorin, Afrikaresenären Wilhelm Knutson och stadsarkitekten Ellen Mörk. Miljön är Stockholm eller Kamerun. Eldens skugga (1986), Bergets källa (1987), Ljusets hjärta (1991) och Vindens låga (1993) utforskar den sinnliga erfarenhetens nyanser, kärlekens stadier av hängivelse, klarsyn, beständig upptäckt. Romanerna bör läsas som symboliska prosapoem. Hos gestalterna finns en kluvenhet mellan äventyr och borgerlighet, ovisshet och lagbundenhet, diplomatins klokskap och passionens besatthet.

1996 kom Ung mans dagbok, vilket är Per Wästbergs autentiska dagbok från 12-16 års ålder och som senare följdes upp 1997 med fortsättningen Ung författares dagbok från 17-20 års ålder. 2006 utkom han med första delen av sina memoarer, De hemliga rummen, vilket året därpå efterföljdes av Vägarna till Afrika (2007). Den tredje delen heter Hemma i världen (2010) och den fjärde Ute i livet (2012). Erik och Margot. En kärlekshistoria (2014) handlar om hur hans far och hans moster varit ett älskande par under hela hans barndom och uppväxt.

Den biografiska romanen Anders Sparrmans resa (2008) handlar om Linné-lärjungen Anders Sparrmans liv och forskning. Inom ramen för stads- och landskapsmonografin, däribland Östermalm (1962) och Sommaröarna (1973), har Per Wästberg fogat samman reportage, självbiografi och historia.

Därtill har han odlat kortprosan, fragmentet, aforismen: Obestämda artiklar (1982), En avlägsen likhet (1983), Frusna tillgångar (1990). Pär Wästbergs Stockholm kom 2015 och var en samling av hans mest klassiska Stockholmsskildringar. 2013 utkom biografin Gustaf Adolf Lysholm. Diktare, drömmare, servitör och 2015 en bok med hågkomster och tankar om liv och litteratur kallad Mellanblad. Det gula pensionatet (2016) var hans första roman på åtta år, en gäckande svart humoresk, tillika samhällssatir.

Per Wästberg har skrivit i en mängd genrer. Trots vitt skilda motiv löper gemensamma trådar; kärleken – människan – friheten; eller i politiska termer: människans rättigheter. Hans gestalter söker urskilja de livsavgörande impulserna, tillvarons glödpunkter. Per Wästbergs poesi har utgetts i separata volymer på engelska, tyska, spanska, ryska, slovakiska. Hans Luftburen-trilogi finns på sex språk. The Journey of Anders Sparrman utkom på engelska 2010.

Sök bland våra böcker och författare

Sök bland våra böcker och författare