Henri Beyle Stendhal

Stendhal är en pseudonym för Henri Beyle, som föddes 1783 i Grenoble, Frankrike och avled 1842 i Paris. Han deltog som officer i flera av Napoleons fälttåg och levde senare som författare och diplomat, mest i Italien.

Stendhal debuterade med italienska reseskildringar samt konst- och litteraturkritiska verk. Sin berömmelse har han att tacka sina romaner för. Han älskade starka lidelser, och hans hjältar är ofta övermänniskogestalter, som i cynisk egoism tillfredsställer sitt maktbegär. Stendhal var en analytiker och psykolog av rang. Hans prosa är nykter och klar; den napoleonska lagen var hans stilideal. Som Stendhal själv spått blev han först i slutet av 1800-talet uppskattad till sitt värde och räknas nu till den franska litteraturens främsta psykologer och berättare.

Ur Litteraturhandboken, Forum.


Utgivning på svenska (bland annat):

Kartusianklostret i Parma (1902)
Abedissan i Castro (1906)
Armance (1925)
Om kärleken (1947) 
Henri Brulards liv (1948) 
En egocentrikers minnen (1953)
Rött och svart (1955)
Italienska berättelser (1962)
Lucien Leuwen (1993)