”Båda spåren, barndomens och nutidens, berättar lågmält men fullständigt hypnotiskt i den tilltagande desperation livet kan innebära. […] [E]n roman som faktiskt är skakande i sitt existentiella perspektiv, sin enkelhet och sin mångbottnade sorg.” Martina Montelius, Göteborgs-Posten

”Schulman är skicklig på att blottlägga barnets utsatthet och kärlekslängtan, tomheten och förtvivlan när den inte får gensvar. […] Jag läser girigt och vill veta hur det går. Vad var det egentligen för avgörande händelse som skedde den där sommardagen på 80-talet, vad är det som Vidar inte orkar minnas? Precis som i Schulmans förra roman, ”Malma station”, är intrigen snillrikt uppbyggd, ledtrådar läggs ut, byggsten läggs till byggsten.” Oline Stig, Landskrona-Posten

”Det är som om allting Alex Schulman har skrivit tidigare har röjt väg för denna roman. […] Alex Schulman förvaltar denna osannolika korsning av ”Måndag hela veckan” och Bruno K Öijer på ett fängslande och berörande sätt.” Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad

”Alex Schulman gräver sig djupare in i smärtpunkten än tidigare. […] Schulman tecknar ännu en gång bilden av en olycklig familj där den oberäkneliga och dominanta mammans alkoholmissbruk styr hela familjedynamiken. Det är ett otäckt, sorgligt och stundtals rätt mästerligt porträtt. För att inte tala om en av de läskigaste mammaskildringar jag läst på länge.” Annina Rabe, Expressen

”Det är själva tricket som bär upp hela texten. Och det fungerar. [En] smärtsamt gripande berättelse om en alkoholiserad mammas förödande inverkan på en barndom, på ett helt liv. Alex Schulmans prosa är avklarnad och osentimental, det är avgörande för romanens kvalitet. Han vet hur man förlägger det känslomässiga arbetet med texten hos läsaren.” Stefan Eklund, Dagens Nyheter

”Hos författaren blir den svarta barndomen potent, litterärt stoff. I Sverige finns i dag ingen mer karismatisk berättare inom denna kategori än Alexander Schulman.” Malin Nauwerck, Aftonbladet

”Det är med finess han knyter ihop allvaret med humorn, ger mörkret sitt beskärda spelrum och lyckas behålla fokuset på barnet, i en gripande och varm roman med skruvad premiss.” Lena Richardson, Nya Wermlands-Tidningen

"Det är en falling down-berättelse med drag av danska Solvej Balles uppmärksammade svit "Om uträkning av omfång" där en dag upprepas om och om igen. Och de terapeutiska telefonsamtalen bakåt i tiden leder tankarna till Maria Gripes magiska och mystiska böcker... [...] han gör det med precision, både vad gäller språk och intrig. Och stor ömsinthet, även om den urscen han cirklar kring är ett bråddjup av förträngda, trasiga minnen. [...] Och så gripande - och faktiskt gastkramande - det blir. De där telefonsamtalen når verkligen fram till läsaren." Lina Kalmteg, P1 Kultur

”Det finns ett släktskap mellan August Strindbergs drama "Dödsdansen" och Alex Schulmans roman "17 juni". I båda vill författarna komma åt underliggande strukturer. I båda slits människorna i stycken medan de iscensätter sina grumliga motiv. Och i båda uppnås en hisnande förtätning genom briljansen i det enkla språket, laddat av känsla.” Inger Dahlman, Upsala Nya Tidning

"Som alltid med Schulman är hela anrättningen hudlös och gripande och slutkapitlet är något av det mest smärtsamma jag läst på mycket länge." Kersti Westin, Alingsås Tidning

"Alex Schulman skriver som alltid elegant och med en stark känsla för detaljer som skapar närvaro. Romanen har bladvändarkvaliteter, och som läsare vill man verkligen veta hur allt ska gå." Rikard Flyckt, Jönköpings-Posten