Konsten att förlora

Alice Zeniter
Köp boken

Utgivningsdag: 2019-03-15
Recensionsdag: 2019-03-15

Mediakontakt: Janina Rak

Från sin plats på den vita färjans däck ser Naïma Algeriets kust närma sig. Bakom sig har hon ett Paris skakat av terrorattacker, framför sig en oundviklig konfrontation med det förflutna. Hennes farfar Ali flydde Algeriet vid självständighetskrigets slut 1962 och familjen har under alla år tigit om varför. ”Konsten att förlora” är en släktsaga om nationalism, identitet och främlingskap.

"Jag tänker flera gånger på Chimamanda Ngozi Adichies 'En halv gul sol' under läsningen. Framåtrörelsen i berättelsen, klarheten i språket och hungern att läsa vidare för att få följa individernas öden i ett brutalt historiskt skeende. Undertill bultar tvånget att berätta, förklara och fördjupa förståelsen för komplexiteten i den här typen av splittrade klassresor ... Ibland undrar jag om diskussionen om romanens och "den stora berättelsens" död - eller brist på relevans - i vår tid snarare handlar om att vissa perspektiv måste maka på sig, så att de som förut tigit eller inte blivit lyssnade på får möjlighet att ta till orda. Fortfarande är det hur som helst fullt möjligt att, som Alice Zeniter, skriva angelägen, engagerande och i ordet bästa bemärkelse - underhållande romanprosa."

Kristina Sandberg, Svenska Dagbladet

"Ja! ... Zeniter lyckas med konststycket att åskådliggöra en smärtsam berättelse från avkoloniseringens tid, genom att berätta om dem som historien uteslutit. Den dokumentära bakgrunden görs levande genom att förankras i en familj, vars öde vi får följa över flera generationer. Frågor om identitet ställs på sin spets genom Naïma, den unga kvinna som både är historiens offer och arvtagare, och som är den som måste försöka förstå vad som egentligen hände hennes far och farfar, algerierna och fransmännen."

Tidningen Vi

"Med sin obesvärade blandning av distans och närhet, levande gestaltning och respektlös intellektuell slängighet är 'Konsten att förlora' oavbrutet fascinerande. Historiens ständiga förändringsrörelse är påtaglig och närvarande."

Aftonbladet

"Med återhållen vrede visar författaren hur illa Frankrike behandlade även de algerier som stred för kolonialmakten. De befann sig visserligen på fel sida om historien, men fick bära ett ansvar som nationen Frankrike i högre grad borde ha axlat. Zeniters roman komplicerar därmed frågan om förövare och offer på ett sätt som bara litteraturen kan göra."

Göteborgs-Posten

"Zeniter vecklar ut en komplex historia om nationalitet och tillhörighet, om exil och identitet, om frihet och revolt; en som sällan hörs i den större, förenklade berättelsen om kolonialism kontra frihetsrörelse. Lika medryckande som lärorikt."

Vi Läser

”Det är en väldigt fint byggd roman, ganska traditionell med bra språk, och så tycker jag att hon är ganska nyanserad när hon berättar den här historien … Den stora styrkan är den oberättade historien som hon tar fram i ljuset och det här våldet, förtrycket och den sorg som finns. Hon har gjort så gedigen research ihop med sitt romanskrivande.”

SR Kulturnytt

"Bäst är romanen när berättaren avstår från att sufflera och låter berättelsen bäras av egen kraft. Det finns scener från familjens kabyliska hemby som biter sig fast, då hämndaktioner när som helst kan komma från såväl fransk milis som från FLN:s gerillakrigare. Bägge parter erbjuder sitt skydd, men i själva verket finns inget skydd att få från något håll. Utsattheten för vanliga bönder är total. Men framför allt är det beskrivningen av den förlust som givit boken dess titel som övertygar, en förlust inte bara av mark och egendom utan också (eftersom självkänslan är så starkt förknippad med jorden) av människovärde."

Dagens Nyheter

"Det är inte förrän vi landar i nutid, mitt i Naimas hektiska storstadsliv, som man verkligen ser vidden av den mentala resa som den här släkten, varje sådan här släkt, har gjort. Medan Naimas gamla farmor sörjer det land hon en gång lämnat, måste Naima lära sig att förhålla sig till ett land som aldrig kommer att bli hennes. Sorgen i denna roman handlar om allt det viktiga som med tiden faller i glömska, aldrig förs vidare till kommande generationer. Men boken prövar också tanken att detta är ofrånkomligt, och kanske inte bara en katastrof."

Expressen

"Självklart hemmastadd i det man brukar kalla show-don't-tell-tekniken får Alice Zeniter oss med på djupet av förståelse för hur det är att språklös komma som flykting till ett land, hur en detronisering kan kännas inpå bara kroppen, hur invandrarkvinnorna förlorar mer än männen, hur de mest subtila uttrycken för rasism läggs i dagen, vilka offer som krävs för att nödtorftigt höra till, hur identitetsfrågorna tacklas, hur stereotyperna den onde respektive den gode araben tar sig ut. Och så vidare. Cecilia Franklin har skickligt översatt en gripande berättelse av en författare som alldeles säkert har många fler storverk kvar att skapa."

Västerbottens-Kuriren

"Inkännande och full av lyskraft … 'Konsten att förlora' är ett mästerverk."

Télérama

"Gripande."

Le Monde

"En romanförfattare som kommer att nå långt."

Libération

"En mycket vacker roman."

Lire

”Det är omöjligt att inte bli rörd på djupet.”

Le Figaro Magazine

Visa mer

Detaljerad fakta

Recensionsdag: 2019-03-15 Genre: Romaner Översättare: Cecilia Franklin Originalutgåvans titel: L'art de perdre Originalutgåvans utgivningsår: 2017 Omslagsformgivare: Matilda Svensson Ämnesord: Algerietrevolten, nationalism, krig, flykt, exil, identitet Boktyp: konst Platser: Algeriet, Alger, Kabylien, Paris Tidsperioder: 1950-talet, 1960-talet, 1970-talet, 1980-talet, 1990-talet, 2000-talet, 2010-talet Thema-kod: Skönlitteratur: allmänt Antal sidor: 450 Mått: 142 x 221 x 33 mm Vikt: 612 g Format (utgivningsdatum): Inbunden, 9789100175221 (2019-03-15); E-bok, epub2, 9789100175238 (2019-03-15)

Konsten att förlora

Alice Zeniter
Köp boken

Utgivningsdag: 2019-03-15
Recensionsdag: 2019-03-15

Mediakontakt: Janina Rak

Från sin plats på den vita färjans däck ser Naïma Algeriets kust närma sig. Bakom sig har hon ett Paris skakat av terrorattacker, framför sig en oundviklig konfrontation med det förflutna. Hennes farfar Ali flydde Algeriet vid självständighetskrigets slut 1962 och familjen har under alla år tigit om varför. ”Konsten att förlora” är en släktsaga om nationalism, identitet och främlingskap.

"Jag tänker flera gånger på Chimamanda Ngozi Adichies 'En halv gul sol' under läsningen. Framåtrörelsen i berättelsen, klarheten i språket och hungern att läsa vidare för att få följa individernas öden i ett brutalt historiskt skeende. Undertill bultar tvånget att berätta, förklara och fördjupa förståelsen för komplexiteten i den här typen av splittrade klassresor ... Ibland undrar jag om diskussionen om romanens och "den stora berättelsens" död - eller brist på relevans - i vår tid snarare handlar om att vissa perspektiv måste maka på sig, så att de som förut tigit eller inte blivit lyssnade på får möjlighet att ta till orda. Fortfarande är det hur som helst fullt möjligt att, som Alice Zeniter, skriva angelägen, engagerande och i ordet bästa bemärkelse - underhållande romanprosa."

Kristina Sandberg, Svenska Dagbladet

"Ja! ... Zeniter lyckas med konststycket att åskådliggöra en smärtsam berättelse från avkoloniseringens tid, genom att berätta om dem som historien uteslutit. Den dokumentära bakgrunden görs levande genom att förankras i en familj, vars öde vi får följa över flera generationer. Frågor om identitet ställs på sin spets genom Naïma, den unga kvinna som både är historiens offer och arvtagare, och som är den som måste försöka förstå vad som egentligen hände hennes far och farfar, algerierna och fransmännen."

Tidningen Vi

"Med sin obesvärade blandning av distans och närhet, levande gestaltning och respektlös intellektuell slängighet är 'Konsten att förlora' oavbrutet fascinerande. Historiens ständiga förändringsrörelse är påtaglig och närvarande."

Aftonbladet

"Med återhållen vrede visar författaren hur illa Frankrike behandlade även de algerier som stred för kolonialmakten. De befann sig visserligen på fel sida om historien, men fick bära ett ansvar som nationen Frankrike i högre grad borde ha axlat. Zeniters roman komplicerar därmed frågan om förövare och offer på ett sätt som bara litteraturen kan göra."

Göteborgs-Posten

"Zeniter vecklar ut en komplex historia om nationalitet och tillhörighet, om exil och identitet, om frihet och revolt; en som sällan hörs i den större, förenklade berättelsen om kolonialism kontra frihetsrörelse. Lika medryckande som lärorikt."

Vi Läser

”Det är en väldigt fint byggd roman, ganska traditionell med bra språk, och så tycker jag att hon är ganska nyanserad när hon berättar den här historien … Den stora styrkan är den oberättade historien som hon tar fram i ljuset och det här våldet, förtrycket och den sorg som finns. Hon har gjort så gedigen research ihop med sitt romanskrivande.”

SR Kulturnytt

"Bäst är romanen när berättaren avstår från att sufflera och låter berättelsen bäras av egen kraft. Det finns scener från familjens kabyliska hemby som biter sig fast, då hämndaktioner när som helst kan komma från såväl fransk milis som från FLN:s gerillakrigare. Bägge parter erbjuder sitt skydd, men i själva verket finns inget skydd att få från något håll. Utsattheten för vanliga bönder är total. Men framför allt är det beskrivningen av den förlust som givit boken dess titel som övertygar, en förlust inte bara av mark och egendom utan också (eftersom självkänslan är så starkt förknippad med jorden) av människovärde."

Dagens Nyheter

"Det är inte förrän vi landar i nutid, mitt i Naimas hektiska storstadsliv, som man verkligen ser vidden av den mentala resa som den här släkten, varje sådan här släkt, har gjort. Medan Naimas gamla farmor sörjer det land hon en gång lämnat, måste Naima lära sig att förhålla sig till ett land som aldrig kommer att bli hennes. Sorgen i denna roman handlar om allt det viktiga som med tiden faller i glömska, aldrig förs vidare till kommande generationer. Men boken prövar också tanken att detta är ofrånkomligt, och kanske inte bara en katastrof."

Expressen

"Självklart hemmastadd i det man brukar kalla show-don't-tell-tekniken får Alice Zeniter oss med på djupet av förståelse för hur det är att språklös komma som flykting till ett land, hur en detronisering kan kännas inpå bara kroppen, hur invandrarkvinnorna förlorar mer än männen, hur de mest subtila uttrycken för rasism läggs i dagen, vilka offer som krävs för att nödtorftigt höra till, hur identitetsfrågorna tacklas, hur stereotyperna den onde respektive den gode araben tar sig ut. Och så vidare. Cecilia Franklin har skickligt översatt en gripande berättelse av en författare som alldeles säkert har många fler storverk kvar att skapa."

Västerbottens-Kuriren

"Inkännande och full av lyskraft … 'Konsten att förlora' är ett mästerverk."

Télérama

"Gripande."

Le Monde

"En romanförfattare som kommer att nå långt."

Libération

"En mycket vacker roman."

Lire

”Det är omöjligt att inte bli rörd på djupet.”

Le Figaro Magazine

Visa mer

Ladda ner omslag

Ladda ner 3D-omslag

Detaljerad fakta

Recensionsdag: 2019-03-15 Genre: Romaner Översättare: Cecilia Franklin Originalutgåvans titel: L'art de perdre Originalutgåvans utgivningsår: 2017 Omslagsformgivare: Matilda Svensson Ämnesord: Algerietrevolten, nationalism, krig, flykt, exil, identitet Boktyp: konst Platser: Algeriet, Alger, Kabylien, Paris Tidsperioder: 1950-talet, 1960-talet, 1970-talet, 1980-talet, 1990-talet, 2000-talet, 2010-talet Thema-kod: Skönlitteratur: allmänt Antal sidor: 450 Mått: 142 x 221 x 33 mm Vikt: 612 g Format (utgivningsdatum): Inbunden, 9789100175221 (2019-03-15); E-bok, epub2, 9789100175238 (2019-03-15)

Sök bland våra böcker och författare

Sök bland våra böcker och författare