När Nazityskland ockuperade Ungern 1944 sändes folk till Budapest för att bygga upp hjälpaktioner, som Raoul Wallenberg och Röda korsets Friedrich Born. Andra fanns redan på plats.
Schweizaren Carl Lutz, svensken Valdemar Langlet och den påvlige nuntien Angelo Rotta grep tillfället i flykten och gjorde vad de kunde, ibland med fara för eget liv.
De genomförde den största samlade hjälpaktionen för judarna under Förintelsen. En av dem, Raoul Wallenberg, blev snabbt världsberömd, de andra glömdes mer eller mindre bort. Först långt senare fick de berättigad uppmärksamhet.
Åmark använder ny forskning och numera tillgängligt källmaterial för att beskriva hjälparbetet. Om Wallenberg har det skrivits mycket, men det finns ingen aktuell skildring av de olika hjälpaktionerna, vad de hade gemensamt och vad som skilde dem åt.