Britt Edwall har givit ut två novellsamlingar och en roman (Darra Lagom, 1998). Mest känd är hon kanske för sina personliga radioprogram och sina skarpa och humoristiska tidningskrönikor. Under åren 1992 till 1998 skrev hon regelbundet i Dagens Nyheter, och hon säger själv att hon efter en enda krönika fick mera respons än efter flera års radioprogram. Läsarna älskade eller hatade henne; det har till och med hänt att folk sagt upp sin prenumeration. Fortfarande händer det att folk hejdar henne på stan och undrar varför hon inte skriver i DN längre. Nu kan man läsa henne i MJ, Månadsjournalen, där hon har en krönika i vartannat nummer.
Jag är för trevlig innehåller ett generöst urval av dessa texter, som inte går att förväxla med någon annans. Britt Edwalls språk är talspråkligt fritt, fräckt, drastiskt och rakt på sak, men kan också vara poetiskt och ömsint. Krönikorna ligger ordnade efter år ­ de ger på så vis en tidskänsla och påminner läsaren om händelser, debatter och stämningar som var aktuella just då. Och de är fortfarande lika roliga och pricksäkra som när det begav sig. I de flesta fall är de också lika aktuella nu som då. Världen har väl inte precis blivit bättre. Ämnena varierar mellan stort och smått, högt och lågt, men det som är gemensamt är Britt Edwalls ihärdiga drift med maktens språk, med falskhet, dumhet och uppblåsthet. Som hon själv säger: Det verkar finnas behov av lite ställföreträdande uppriktighet i landet.