I litteraturen kring Carl von Linné skymtar också hans barn förbi. Han hade en son, Carl, som efterträdde fadern och skulle föra hans verk vidare. De fyra döttrarna fick ingen utbildning, men en av dem, Elisabeth Christina, kallad Lisa, var full av kunskapstörst. Hon ville hjälpa sin pappa att vetenskapa.   En varm augustikväll ute på Hammarby år 1762 ser den nittonåriga Lisa att krassen blixtrar till ute i trädgården. Natt efter natt ett ljus ur blomman i mörkret. Vad är det för en kraft som får den indianska krassen att lysa? Ett elektriskt fenomen? Denna enda gång uppmuntrar fadern hennes vetgirighet och föreslår att hon skriver en uppsats till Kungliga Vetenskapsakademien. Men sedan händer inget mer, annat än det vanliga: att en kvinna ska kringskäras och tuktas och bli gift.   Vad är det som gör att glöden kan slockna hos en människa? Lisa upptäcker det sexuella systemet och den ordning som råder i livet. En ordning som ej går att rubba? Den nyfikna flickan med lust att skriva och forska, med lust att älska, blir en kvinna som aldrig fått vara på sitt sätt. Ändå har hon kvar sin genomskådande blick och envishet - också i uppgivenheten när hon går vilse i livet.   Den indianska krassens blickande är en fantasi med utgångspunkt i ett verkligt öde, full av sorg, humor och levande detaljer. Med poetisk lätthet och pregnans berättar Ann Granhammer om en kvinna som inte passar in i sin tid.