Hösten 2024 – bläddra i katalogen

–Det finns två metaforer som återkommer när man ska tala om litteraturens ställning i Sverige: infrastruktur och ekosystem. Ingen av bilderna är direkt elegant, men de lyfter ändå fram det komplexa samspel som krävs för att vi ska ha en läskultur överhuvudtaget. Det behövs förstås författare och läsare, förlag, bibliotek och bokhandlar, men också andra förmedlare och ambassadörer. Som scener, pedagoger, recensenter, litteraturentusiaster – utan dem hamnar litteraturen i ett vakuum, tappar kraft och liv.

Under de senaste åren har vi fått en rad signaler om att bokens ekosystem är under stor press. Att kulturen får minskade anslag under en lågkonjunktur är allvarligt, men inget nytt. Att läsförmågan fortsätter att sjunka är extremt illavarslande, men heller inget nytt. Det nya är att flera litteraturförmedlare håller på att tyna bort: allt fler medier drar ner på sin kulturbevakning och framför allt försvinner bokrecensionerna i rasande fart.

Att vi som arbetar i bokbranschen ser detta som allvarligt är inte så märkligt. Det som förvånar mig är den likgiltighet som andra samhällsaktörer visar inför utvecklingen. Jag hamnade en gång i en debatt med en chef på ett statligt mediebolag, frågan gällde just frånvaron av litteraturkritik i public service, och fick då höra: ”Det är inte vårt jobb att sälja böcker.”

Jag tänker ofta på de orden, den snabba reflexen att avfärda oron för litteraturkritiken som uttryck för ett särintresse, som om bokens överlevnad inte har större implikationer än så. Det offentliga samtal som vi kallar för kultur har formats över sekler, men kan nu raderas på mindre än ett decennium. Det är ingen branschfråga, det är ingen liten fråga.

Men det finns motbilder. Jag skriver detta på väg hem från Umeå där staden just kraftsamlat och genomfört en fenomenal litteraturfestival. På Littfest, liksom på en rad olika litteraturevenemang som jag har besökt de senaste åren, kryllade det av folk. Seminarierna och samtalen var knökfulla, signeringsköerna lika långa som Umeälven. Vad betyder det? Kanske detta: att det finns en morgondag, men att likgiltigheten och axelryckningarna garanterat inte leder dit.

Välkommen till Albert Bonniers Förlag, hösten 2024.

Daniel Sandström,
Litterär chef