Jag vet att jag uttrycker mig alltför drastiskt, för snävt. Och att ögat i sin vätska enbart förmår se de spalter av världen som jag kan förstå. Jag vet att det saknas nyanser. Men jag är grovtänkaren i tiden, motorn som kanske inte är finmekanisk, men som ändå kan dra upp världar, göra storverk. Detta måste jag tro.

En dag kommer August Palm som ung skräddargesäll i 1870-talets Tyskland i kontakt med de socialistiska idéerna, han blir träffad av deras brist på rädsla för överheten och märker att han själv inte längre kan blunda för orättvisorna i samhället. Men i samma ögonblick som han upptäcker sin enastående förmåga att agitera, får han också erfara hur farliga de nya idéerna är i det gamla klassamhället. Trots landsförvisning, trakasserier och förföljelser vägrar han envist att kompromissa om sin övertygelse. Men även om han själv tycker sig vara beredd att betala priset för ett rättvisare och jämlikare samhälle, anar han inte hur stort offret skall bli för hans närmaste.
Mäster är inte bara en roman om fattigdomens och utsatthetens erfarenheter, det är också en roman om den ständigt närvarande konflikten mellan idé och verklighet, övermod och tillkortakommande. Det är även en bok om de andra - hustrun Johanna och barnen - som ofta lämnades ensamma långa tider, ständigt förpassade till skuggan. Vilka var de? Delade de mäster Palms övertygelse eller hade de kanske inget val?

Tillsammans med de två tidigare romanerna Stjärneborg (2003) och Birgitta och Katarina (2006) fullbordar Mäster en svit om människans möte med tre stora drömmar: vetenskapen, religionen och politiken.