Pauline Wolff väckte stor uppmärksamhet och beundran med sin debutroman Bilder av Malin, en poetisk och detaljskarp skildring av en flickas väg mot vuxenlivet. När hon så gav ut sin andra roman, Vi är Luftens Drottning, blev en del läsare häpna, och kanske besvikna; här fick samtidsberättelsen vika för en mörkt skimrande saga, om ett mytiskt tidlöst skepp. Andra häpnade inför berättelsens ovanliga kraft och förtrollning – Maria Schottenius som recenserade boken i DN skrev bl.a. att Wolff ”skapat ett handsytt språk” åt sin historia, och att hennes roman ”lever i ett hav av stora berättelser, men liknar ingenting annat. Den har uppfunnit sig själv.”
   Något liknande skulle kunna sägas om Pauline Wolffs nya roman, för vem väntar sig en västernberättelse av en svensk kvinnlig författare – år 2009? En västern vi aldrig läst eller sett förut, med tre religiösa, skönsjungande och hämndlystna systrar i huvudrollen - som försöker skipa sin egen rättvisa i en värld där de svaga vanligtvis går under.     
   Wolff berättar naturligtvis också om en hjälte – som fångar efterlysta och ger upphov till legender om mod och oövervinnerlighet där han drar fram – men lika mycket om utsattheten på prärien, på de ödsligt belägna gårdarna och i de små ruckliga städerna; och framför allt får vi vara med om händelserna ur kvinnornas och barnens perspektiv.
   Revolverhjälten Swede, hans syster Katie och deras forna grannar systrarna Steen är svenska nybyggare på Montanas slätter. Här ingår de i ett drama som antar formen av en antik tragedi, där besattheten och vedergällningen måste följas till sitt oundvikliga slut, och där gränsen mellan ond och god blir allt mindre tydlig.
   Pauline Wolff må ha Mobergs Utvandrarsvit, McCarthys Gränstrilogi och otaliga cowboyfilmer med sig i bagaget, men här har hon skapat något alldeles eget av vilda västerns stoff; en dovt hallucinatorisk historia med ett språk lika betvingande som systrarnas sång.