Mare Kandres hyllade debut från 1984
En lång, svart väg leder till havet.Vi åker genom dungar och jag letar efter djur. En gång blundar jag och vet: i nästa dunge står en hjort.Jag gör mig beredd.Solen står högt.Vi rullar ut ur dungen och träden krusas i middagshettan. Ute på slätten trycker solen mot biltaket.I nästa dunge står en hjort, tänker jag med en sorts självklar tillit och ro.
I trettonde sammanhängande prosastycken berättar Mare Kandre om en flickas barndom. Men hon gör det inte med en vuxens perspektiv. I stället återskapar hon den rika och hemlighetsfulla värld som finns innan vi börjar strukturera och förklara verkligheten. Barndomen framstår just som ett annat land.
"Dessutom är hon fruktansvärt begåvad. Tänk om hon konkurrerar ut oss alla. […] Hon är från ett annat land, det är naturligtvis förklaringen. Annars skulle hon inte ha denna förmåga att så att säga tända sida efter sida i sin bok och låta den lysa som den vill […]" Kristina Lugn i Expressen, 1984