''I bakgrunden mumlade kvinnan något ohörbart, men Dreufs tankar hade istället börjat kretsa kring blod, kvinnans blod, den blodstyrda kvinnan, de krafter som detta blod var förknippat med, kvinnans cyklicitet, hennes pakt med månen och tidvattnet -''
En ångestfylld och upprorisk kvinna ligger på analyssoffan hos doktor Dreuf. Kvinnoöden ur alla tider trängs och larmar inom henne och pinar henne med sin samlade plåga och förnedring. Här på divanen får de röst och gestalt och skrämmer nästan vettet ur doktorn. Det är en smärtsam räcka minnen som Mare Kandre låter välla fram ur Kvinnans osynliggjorda historia. Men konfrontationen med den så kallade kvinnoexperten i hans instängda och dammiga mottagningsrum, formar sig också till en hejdlöst rolig och sarkastisk uppgörelse med självgod manlighet och inpyrt kvinnohat.