Curt Juhlin-Dannfeldt var Sveriges militärattaché i Berlin under hela Adolf Hitlers tid vid makten. Den absolut viktigaste svensken på plats under andra världskriget, enligt Expressens förre chefredaktör Staffan Thorsell, som nu utkommer med en biografi om Dannfelt.
Till grund för boken ligger hundratals privata brev som Dannfelt skrev hem till sin fru och sina barn i Sverige och tusentals dokument i UD:s arkiv, den svenska och tyska krigsmaktens arkiv.

I rapporterna till sina överordnade gav Juhlin-Dannfelt en något korrigerad bild av händelseförloppet, väl medveten om att dessa lästes av många. Men vid sidan av dessa rapporter skrev han också privata brev hem till hustrun.
Breven ger en bild av vardagen i skuggan av det storpolitiska spelet. Men de visar också att Sverige och vår man i Berlin visste långt mer om vad som hände under kriget, än man stundtals efteråt velat ge sken av.

Sex dagar innan överste Claus von Stauffenberg försökte spränga Adolf Hitler i luften skrev Curt Juhlin-Dannfelt brev till sin hustru hemma i Stockholm. Han visste vad som var på gång. ”Här lever vi nu under trycket av stora förestående händelser”, skrev han den 14 juli 1944. ”Händelser som kanske kommer att genomgripande förändra Tysklands öde i kriget … Vem vet till hösten kommer jag kanske tillbaka hem till Sverige”. I nästa brev till sin fru några dagar efter det misslyckade attentatet avslöjade att han känt i förväg känt till planerna på att mörda Hitler.
   Gestapo misstänkte att Dannfelt fungerade som kontaktlänk mellan västmakterna och de tyska officerare som ville döda Hitler och trodde att de skulle försöka på nytt. Hösten 1944 organiserade man en kupp mot Dannfelt och stal hans portfölj i förhoppning om att komma över avslöjande bevis. Några sådana hittade man inte men i portföljen fanns privata brev som Dannfelts hustru skrivit från Stockholm och som på det viset hamnade i SS-ledarens Heinrich Himmlers arkiv.

I Ericssons arkiv som Staffan Thorsell haft tillgång till hittade han också nya fakta om de s k Warszawasvenskarna som dömdes till döden i en av Hitlers folkdomstolar. Svenskarna anklagades för att ha hjälpt den polska motståndsrörelsen, samt smugglat ut bevis för nazisternas arbete med att utrota Polens judar. Heinrich Himmler förvandlade de dödsdömda svenskarna till bytesvaror i de tyska handelsförhandlingarna med Sverige. Jacob Wallenberg och fortsatta leveranser av svenska kullag hjälpte till att rädda svenskarna. Heinrich Himmler uppskattade Wallenbergs insatser. I ett brev från våren 1944 protesterade han mot att Wallenberg kallats för jude i en tysk tidning och intygade att Jacob Wallenberg var av rent arisk härstamning och för övrigt hade han alltid uppträtt ”mycket anständigt” i förhandlingarna med Tyskland.

För mer information om boken eller kontakt med författaren, kontakta Lina Junstrand, pressansvarig, lina.junstrand@bonnierforlagen.se eller 070-777 19 59.