2010-10-01
Bengt Ohlsson visar än en gång vilken mästare han är på stora svall och små nyanser i människors inre. Porträttet av en flicka på väg att bli vuxen, som förtvivlat försöker orientera sig i en ny omgivning, är bland det starkaste han har skrivit.
PRESSRÖSTER OM KOLKA:
"Bengt Ohlssons
Kolka är en sagoskimrande, bitterljuv roman om såväl ondskans som godhetens negativa verkningar. Ohlsson brukar av uppenbara skäl alltid jämföras med Hjalmar Söderberg. Ingen har tagit
Doktor Glas vidare med samma spöklika fingerfärdighet. Men det är kanske dags att bjuda in ytterligare en gigant i jämförelsegalleriet. Och då tänker jag på ingen mindre än Dostojevskij.
Kolka är romanen som tar
Brott och straff in i samtiden. Den lär oss något vi egentligen redan vet. Att det bästa straffet mot brott är kärlek och att det mest provokativa man kan ägna sig åt i en tid där ondskan romantiseras till höger och vänster, är att återerövra godhetens idé.
Kolka är bland de mest drabbande och stilistiskt fulländade tonårsskildringar jag någonsin kommit i närheten av."
Sinziana Ravini i Göteborgs-Posten
"Några sidor till och jag är fast i berättarjagets lite slappa humor och oväntade intelligens. Hon är en gäckande karaktär, i ena stunden naiv som ett barn, i nästa vuxen och cynisk, lömsk men samtidigt hjärtskärande uppriktig. En mångbottnad Snövit i en inverterad version av sagan, där jägaren blivit ett internetpervo, uppdragsgivaren är Snövit själv och styvmodern det lallande, trallande offret./.../Flickan trevar fram i språket och sin nya skevande värld, Ohlsson däremot är stensäker. Texten pendlar hastigt mellan högt och lågt, mellan cynisk humor och små sorgepärlor./.../en perfekt liten romanskapelse".
Amanda Svensson i Dagens Nyheter
"Att en manlig diktare så effektivt förmår att levandegöra denna flicka är en beundransvärd prestation./.../I sin närmast föregående roman utredde Bengt Ohlsson syskonförhållanden och familjerelationer på ett högst fantasieggande vis - detta genom att teckna personernas uppfattning av tillvaron genom det sammanhållande nät som bildades av deras inbördes beskrivningar av den gemensamma verkligheten.
Vad som gör hans berättelser speciella är den vemodigt dröjande ordmusik mättad med bilder som han gestaltar dem i, skrev jag den gången. Det omdömet står sig alldeles utmärkt även efter läsningen av Kolka."
Caj Lundgren, Svenska Dagbladet
"En alldeles otvungen berättelse där huvudkaraktären tycks röra sig ostört, liksom helt på sina egna premisser.
Jag påminns om hur många torftiga tonårsskildringar jag själv uppgivet tagit mig igenom och inser att det är sällan som unga människor faktiskt avporträtteras så svindlande mångfacetterat. Här finns en alienation som dessutom blir till en sorts förhöjning av den alldeles vanliga tonårskatarren.
Och jag slås av en lite banal önskan om att den här boken skulle delas ut i klassuppsättning som ett möjligt underlag till diskussion, gärna kring både klass och etnicitet. För det rör sig hela tiden kring hur människans syn på sig själv blir till genom andras blickar, och om identifikationen genom språk, behovet av ett språk."
Ida Säll, Helsingborgs Dagblad