Kent har i 15 år varit Sveriges största rockband. Ingen annan svensk grupp har genom rockhistorien lyckats hålla sig kvar på toppen lika länge. Samtidigt skiljer sig Kent markant från alla sina föregångare på tronen, från Hep Stars till Gyllene Tider. Det folkkära och utpräglat svenska i Kents musik för snarare tankarna till gamla psalmer än till topplistemusik. Gruppens mest älskade låtar har alltid varit de mest melankoliska. Den refräng som lockar till den största allsången på Kents konserter lyder: "Vi ska alla en gång dö".

Det skulle vara rimligt att deras position, med 44 prestigefyllda musikpriser varav 16 Grammisar, skulle gjort att bandet numera kände sig erkända och bekräftade. I stället har det blivit precis tvärtom. Inget annat band upplever sig självt i opposition till resten av Sverige på samma sätt som Kent. 
Vad som driver bandet är deras kroniska utanförskap. Det går att ta Kent ur Eskilstuna - men det går inte att ta Eskilstuna ur Kent.

Utanförskapet är deras drivkraft och sammanlänkade identitet.

Jan Gradvall har följt och intervjuat Kent ändå sedan 1995 då gruppen skivdebuterade. Resultatet har blivit en unik bok. Förutom bandets födelse och utveckling, där uppväxtstaden Eskilstuna spelar en avgörande roll, skildrar boken den inre geografin hos de fyra bandmedlemmarna. Boken handlar om vad musik kan betyda som identitetsskapare. Och visar vilken kraft till förändring det kan rymmas i en rocklåt på tre minuter.