Carl Jonas Love Almqvist föddes 1793 i Stockholm, och avled 1866 i Bremen. Almqvists far var krigskommissarie och ägde ett par gårdar i Uppland, där sonen växte upp; morfadern var publicisten C.C. Gjörwell.
Almqvist blev magister i Uppsala 1815 och tjänstgjorde vid Ecklesiastikexpeditionen 1815-23, då han tog avsked. 1824-25 försökte han leva som ”idealiserad bonde” i Värmland men måste återvända till Stockholm, där han undervisade vid Karlbergs krigsskola och vid Nya Elementarskolan, vars rektor han var 1829-41.
Han tvangs ta avsked för sina radikala idéer och försökte leva på sin penna, främst som medarbetare i Aftonbladet. 1851 flydde han till USA, misstänkt för giftmordsförsök på en penningutlånare och i sin frånvaro dömd som bedräglig gäldenär. Almqvist återvände till Europa 1865 och bosatte sig i Bremen.
Almqvist var en motsägelsefull natur, vilket återspeglas i hans mycket stora produktion. Den omfattar bland annat mystiskt religiösa dikter, Songes, tonsatta av honom själv, romantiska och fantastiska berättelser och dramer och friskt realistiska folklivsberättelser. Som en frigjord samhälls- och äktenskapskritiker framstod han i Det går an.
Större delen av sina verk utgav Almqvist i två serier Törnrosens bok 1833-51. Hans samlade skrifter började utges 1921, fast endast 21 band utkom 1921-38.
Ur Litteraturhandboken, Forum.
För verkförteckning, se densamma.
|