Tomas Tranströmer föddes 1931 i Stockholm. Fadern var redaktör. Tomas Tranströmer blev fil. kand. 1956 och anställdes sedan vid Stockholms universitets psykotekniska institution 1957-60. Därefter var han verksam som psykolog, vid Arbetsmarknadsinstitutet i Västerås från 1980.
Han belönats med Bellmanspriset 1966, De Nios pris 1979 (delat), Kellgrenpriset och Petrarcapriset 1981, Litteraturfrämjandets stora pris 1982, Pilotpriset 1988, Nordiska rådets litteraturpris 1990 och Augustpriset 1996.
Den formella säkerheten och bildspråkets osedvanliga konturskärpa och originalitet bidrog till att göra Tomas Tranströmer till en av de främsta lyriker som framträtt under efterkrigstiden. Han använder gärna antika versmått, särskilt i sin naturlyrik, men är ändå en av de mest genuint svenska poeterna, suverän i sina visioner av inre och yttre köld och karghet. Tomas Tranströmers poesi kan beskrivas som en pågående analys av den individuella identitetens gåta visavi världens labyrintiska mångfald. Han har även översatt från amerikansk poesi (Robert Bly).
Ur Litteraturhandboken, Forum.
Utgivning:
17 dikter (1954)
Hemligheter på vägen (1958)
Den halvfärdiga himlen (1962)
Klanger och spår (1966)
de fyra första samlingarna i volymen Kvartett (1967)
Mörkerseende (1970)
Stigar (1973)
Östersjöar (1974)
Sanningsbarriären (1978)
Dikter 1954-1978 (1979), Den Svenska lyriken
PS (1980)
Det vilda torget (1983)
För levande och döda (1989)
Minnena ser mig (1993)
Sorgegondolen (1996)
Dikter 1954-1989
Tolkningar (1999)
Air mail - brev (1964-1990)
Samlade dikter (1954-1996)
Klangen säger att friheten finns (2002)
Den stora gåtan (2004)