Bo Carpelan

Bo Carpelan är en finlandssvensk författare som föddes 1926 i Helsingfors och gick bort våren 2011. 1960 blev han fil. dr. med en avhandling om Gunnar Björling. 1964-80 var han biträdande chefsbibliotekarie vid Helsingfors stadsbibliotek och 1980-93 var han konstnärsprofessor.

Han blev belönad med SvD:s litteraturpris 1961, Carl-Emil Englund-priset 1967, Nils Holgersson-plaketten 1969, Nordiska rådets litteraturpris 1977, Övralidspriset 1978, Nils Ferlin-priset 1980, Litteraturfrämjandets stora romanpris 1987, Finlandia-priset 1993, De Nios pris 1995, Pilotpriset 1998 samt talrika finländska priser.

Bo Carpelan är den finlandssvenska lyrikens mästare då det gäller det subtila uttryckssättet, det koncisa språkbruket. I hans diktsamlingar är de existentialistiskt betonade naturkänslorna centrala liksom den suveräna distansen till livsångesten. I sin suggestiva prosa närmar sig Bo Carpelan ofta prosadikten. Han är även en känslig, empatisk författare av barn- och ungdomsböcker.

Ur Litteraturhandboken, Forum.


Utgivning:

Som en dunkel värme (1946), dikter
Du mörka överlevande (1947), dikter
Variationer (1950), dikter
Minus sju (1952), prosadikter
Objekt för ord (1954), dikter
Landskapets förvandlingar (1957), dikter
Den svala dagen (1961) dikter
73 dikter (1966)
Gården (1969), dikter
Rösterna i den sena timmen (1971), roman
Källan (1973), dikter
Din gestalt bakom dörren (1975), roman
I de mörka rummen, i de ljusa (1976), dikter
Vandrande skugga (1977), roman
Jag minns att jag drömde (1979), noveller
Dikter från trettio år (1980)
Dagen vänder (1983), dikter
Marginalia till grekisk och romersk diktning (1984), dikter
Axel (1986), roman
År som löv (1989), dikter
Urwind (1993), roman
I det sedda (1995), dikter
Novembercredo (1996), dikturval 1949-96
Benjamins bok (1997), roman
Namnet på tavlan Klee målade (1999), prosadikter
Ögonblickets tusen årstider (2001), dikter
Diktamina (2003), dikter