Gerda Anttis nya bok är en samling noveller sju till antalet.
I titelnovellen möter vi några av dem, ungjävlarna, barn som fötts till världen utan att ha den kupade handen över sig, livlinan som ger själen näring, och vilkas väl och ve istället avgörs i domstolarna. Vuxna barn finns här också, som dottern som ständigt kräver att lilla mamsen ska ställa upp med kort varsel. Men drivna för långt kan även mödrar göra uppror.
Andra upproriska vi möter är kvinnor som blivit svikna men som reser sig med kraft, och äldre människor som i en alltmer otrygg värld uttrycker eldfängda tankar och beska åsikter och inte bryr sig om att vara ett dugg politiskt korrekta. Kanske beroende på att deras bild av verkligheten inte stämmer med den politikerna målar upp.
Som alltid hos Gerda Antti, denna livsintresserade författare, finns i hennes såväl oroande som roande novellsamling humorn och medkänslan, de skarpa iakttagelserna och reflektionerna över våra liv, över givande och tagande, oberoende och behov, över världsångesten som greppar en i sina klor och som enligt vissa borde överlåtas på socialstyrelsen att klara ut.