jag slickar i mig av oljan
huuuu, går nedhukad mot trottoarkantens utsidor
med tungan, huuu, hu-huuu, oljegruskornen i tuggköttet slickar
suger, tar en bil i munnen, på måfå, stänkskärmen
suger på den, under viadukten, Södertäljevägen
håller runt bropelare, armarna
skakar
fint av tradarna, fint
skakar Joar Tiberg, född 1967, rör sig i debutdiktsamlingen Vindutsikter för söndagen fritt mellan fåglar och grus. I koncentrerade och pregnanta bilder möter vi en farmor som uppenbarar sig ”när viggen tar vasskurvan därborta”, landskap så stora att metaforerna får hjul och mycket annat.