Fredrik och hans nioåriga dotter Elin går en vacker senvinterdag ut på isen. Därefter är de försvunna. De anhörigas liv delas upp i före och efter. Medan vännen Daniel är gränslös i sin jakt på varför? grubblar hustrun Iris över hur? Elins bästis Anneli klyver sitt namn itu för att hålla henne kvar: AN+ELIN. Annelis mamma Sofie undrar om sanningen alltid befriar, eller om det kan finnas sanna lögner.

                      Alla har de sin egen bild av vad som hände på isen. Minnena hakar i varandra då Iris, Sofie och Daniel växelvis återberättar det liv som var medan de bygger upp ett nytt. Samtidigt pågår ett intrikat spel dem emellan, där sanningen hela tiden undanhålls från någon annan i tron att man kan skydda dem. Precis när ett mönster börjar urskiljas uppstår ett nytt: den misstänkte blir ett offer, den sörjande förmår inte se andras sorg, den hänsynslösa blir den mest medkännande.

Islossning är en roman om sorg, såväl vacker som ful. Men också om tron på att älska igen, och om det i så fall är ett tecken på mod eller svek.