"Vi var alltid ute på landet om somrarna. Vi åkte inte på någon semester, vi åkte ut till landet och där var vi. Alla tre, jag och mamma och pappa, trots att mina föräldrar var skilda sedan flera år tillbaka. Vi sov i samma säng i sommarstugan. Pappa längst ut, jag i mitten och mamma längst in mot stenväggen.
   Där på landet fanns hundarna. Och katterna. Och papegojorna och getterna och ormarna och sköldpaddorna. Och rävvalpen som pappa sköt. Ormarna som mamma smugglade i behån genom tullen i Helsingör. Undulaterna som jag stampade ihjäl, kattungarna som pappa lade på komposten. Råttorna som tinades i mikron.
   Där fanns allt.
   Numera har pappa en hund och en etta i Vålberg. Mamma har en allergisk pojkvän. Jag har en katt, en mamma, en pappa och mammas allergiske pojkvän."

- Hanna Hellquist

I begynnelsen var djuren.
   Hanna H minns alla djuren som pappa köpte, hittade, stal eller på annat sätt ramlade över och som fyllde varje millimeter av hennes barndom.
   Sköldpaddorna, trynsnoken, råttorna. Chinchillan, katterna, Ulrik (som var en apa). Mamma och pappa. Och så Göran (som är allergisk)
   Hanna H tar oss längre in i den värld vi så väl känner igen från hennes krönikor i DN. Till hjälp har hon sin knivskarpa blick för det djupast mänskliga och det djupt tragiskt manliga, sin exakta stil och slagfärdiga ton. Karlstad Zoologiska beskriver en barndom lika smärtsam som djurfylld, lika dråplig som udda. En uppväxtskildring i djurform.