Den femtonde september 1920 vid femtiden på eftermiddagen stiger Dan Andersson av tåget i Stockholm Han uppsöker Torsten Fogelqvist på DN:s kulturredaktion och lämnar sedan sitt bagage på hotell Hellman. Senare på kvällen går han på Berns salonger med några vänner och återkommer vid halvtvåtiden på natten till hotellet, rätt så berusad. Dagen därpå hittas han död av cyanväteförgiftning på sitt rum.
   Utifrån denna redogörelse för Dan Anderssons sista dag i livet och den följande polisutredningen berättar Göran Greider genom återblickar om hans täta band till staden, om den dramatiska kärlekshistorien med östermalmsflickan Märta Larsson och om umgänget med det konstnärskollektiv som han skildrade i sina romaner. Dan Anderssons liv och verk speglas i varandra och en delvis annorlunda bild av finnmarksskalden växer fram, där hans djupa klyvnad mellan stad och land, mellan det svenska och det finska ger insikter om hans känslor av hemlöshet och ständig längtan. På så sätt blir han i Göran Greiders livfulla bok på en och samma gång en röst i vårt eget nu och ett eko från det länge sen förflutna.